rusar iväg.

Snart måste jag stanna upp. Allt börjar gå i en alldeles för hög hastighet. Rester tynger mitt bagage och kraven som ställs blir allt tuffare. Det har inte brutit ut än, men snart. Jag känner liksom igen mönstret från tidigare gånger! Ibland vill jag bara gråta, det är så skönt. Men inte i kväll! Det får typ bli sen, maj kanske. Det jag behöver i kväll är sömn, så godnatt! /p

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0