exit.
Här sitter jag, det är agusti och sommaren försvinner allt mer och det kalla och ovälkomnade dystra höstmolnen närmar sig. Kylan kryper sig närmare och det sista tappra solstrålarna som lyckas ta sig igenom det tjocka höstmolnet dränks i det ännu mer dystra regnet. Vad är det för mening att orka med, när ens omgivning tyr sig allt mörkare. Jag går runt och letar efter gröna exitskyltar, utvägar. Vägar till friheten, till värmen ja till vad som helst. Allt är bättre än det kalla, dystra, mörka liv som kommer efter september... Det finns botemedel. Dock kan det ej köpas på apoteket. Det finns inget recept att skriva ut. För det är värme, omtänke. Det är kärlek. För första vintern på mycket länge tycks jag klara mig ifrån det kalla, dystra och mörka. För jag har kärlek, jag älskar dig. /p
